Tvedalen, Norge

 

 

Exkursion till Tvedalen o Norge 10-12 augusti.

 Vi reste från Arvika vid lunchtid och på vägen till Årjäng anslöt sig ytterligare en bil. Resan fortsatte utefter E18 in i Norge och vi anlände på kvällen till ett vandrarhem i Skien, dit deltagarna från Solör Geologiförening redan kommit.

 

Larvikitbrotten i Tvedalen ingår i Larviks ringkomplex, som ligger i södra delen av Oslofältet. Detta formades under bergskedjeutvecklingen från sen devon till tidig perm för 300-250 miljoner år sedan.

 

 

 

Fältet består huvudsak av paleozoiska bergarter, eruptiva likväl som sedimentära. Larvikit består  till största delen av monzonit, vilket betsår av mer än 60% fältspat fördelat på lika delar plagioklas och alkalifältspat. Det finns även klinopyroen, amfibol och glimmer i larvikiten. Larvikiten består avmycket smala lameller. Lamellerna plagioklas och kalifältspat ger upphov till en schillereffekt och det gör bergarten vackert blåskomrande och eftertraktad som prydnadssten.

I Tvedalen startade brytningen omkring 1900. Man sågar loss blocken med en diamantförsedd lina. Endast 10% av uttagen volym har sådankvalitet att den är säljbar. Italien, Spanien och Tyskland är de viktigaste köpländerna.

 Under lördagen besökte vi två olika brott med Alf Olav Larsen som mycket kunnig guide. Det största brottet var Tuften och det andra var Blue Pearl. Man har hittat totalt ca170 olika mineral inomområdet. Det vanligaste är mikrolin, hornblände, ägrin, natrolit och cannrinit.

Vidare kan nämnas whölerit, sodalit och röd zirkon. Efter besöken i de två larvikitbrotten reste vi till en mycket välsorterad mineralshop i Porsgrunn, där deltagarna kunde inhandla mineral och prydnadssten av många olika sorter.

Söndagen var hemresedag och vi åkte då till Norsk Bergverksmuseum i Kongsberg. Där var det mycket intressant att titta på. Specielt mineralsamlingen av silver var mycket sevärd. Detta var sista besöksmålet för resan och deltagarna hade fått se mycket intressant. Ett stort tack till exkurionsledaren Ola Bredalen.

 
Fredrik Ekman

Skiens vandrarhem


Bredvid vandrarhemmet byggdes en stor sportsanläggning.

     

     

    

Så här går brytningen till.

Natursten måste brytas så skonsamt som möjligt  - och helst i store block. Första steget i brytningsprocessen är att lossa ett stort block från berget.
Detta görs gärna vid hjälp av borrning/sprängning eller sågning, eller en kombination. Ett stort block kan variera i storlek beroende av stentyp,
men vid brytning av storsten kan den vara upp till 1000 kubikmeter - dvs. 2700 ton! När man borrar och spränger er det viktig att inte krossa stenen 
- men spräcka längs rakast möjliga linjer. Borrhålen setts vid sidan av varandra så att de bildar ett klyvstreck. några bergarter är lättare att spränga
än andra, och avstånden mellan borrhålen varierar därefter. Det är viktigt att använda så lite och så svagt sprängmedel som möjligt - dynamit är bannlyst! Förr i tiden använde man svartkrut till sådan sprängning, men i dag dominerar specialsprängmedel och/eller sprängtråd. Sprängmetoderna
är som regel noga anpassade de olika bergarternas egenskaper.

Den vanligaste metoden för att såga ut stora block på är med en diamantförsedd lina som träs genom borrhålen, och med att strama wiren etter som
den sågar kan man göra store snitt på kort tid. I marmor- och kalkstensbrott är sågning ofta den enda metoden. För sådana bergarter finns också andra
typer sågar: kedjesåg och svärdsågar. Även mycket hårdare stentyper kan i dag med fördel sågas med lina, men oftast finner man det lättast att först såga och sedan spränga resten.

Etter att de stora blocken är lossnade från berget, delas den vidare upp i mindre block med hjälp av borrning/sprängning, sågning eller med att slå
kilar in i borrhålen till stenen spräcker.

När blocken är färdiganpassad fraktas de till närmaste fabrik eller säljes på den internatjonella marknaden. For den sistnämnda kategorin är det
Mycket strängare kvalitetskrav. De måste ha en rektangulär form och skal helst inte vara mindre än 2,4 x 1,2 x 1 meter. Vidare måste de vara
felfri - det vill säga inte innehålla små sprickor som gör at de spricker under den vidare bearbetningen. De måste vara jämna i färgen och struktur
och inte innehålla missfärgade fält. Sedan naturen är långt ifrån perfekt, och berget som regel innehåller många sprickor och andre fel, är det inte
överraskande att det endast er en liten del av berget som slutar som slutprodukter till försäljning. Som regel ligger utnyttjandegraden i naturstenbrott mellan 5 och 20 procent.

 

Först väljer man ett block i brottet som uppfyller kraven.


Här sågar man ut stora block med en diamantförsedd lina.

 

Sen jämnar man till kanterna.

 

Man formar de stora blocken till mindre bitar.

 

Som man sedan flyttar till en uppsamlingsplatts.

 

Utsikten på väg upp i Sagabrottet var helt okej trått regnet som föll.

      

      

  

 

 

 

 

Man kan nog påstå att man känner sig något liten
vid dessa klippväggar.

 

 

 

Sån här bit diaspor kan man hitta om man har tur.

Sen bar det av till brottet Blue Pearl
   
 

Vi började med en värmande kafferast i det fuktiga vädret.
        
 

Sen gav vi oss ut i det okända......

Imponerande att se denna utsikt?


Efter mycket om och men har blocken blivit som dessa.

 


Jag kunde bara inte lämna just denna 19,1 kg:s stuffen.
Efter att ha burit denna säkert 500m eller mer i regnet
och slitit som ett djur så var jag framme vid bilen.

Denna måste jag bara ha till min samling.

 

                                        Övriga stuffer som vi hittade i dessa två brotten:

 

                                                                                                          


                                                    

                                                                                                         
 

                                                                                                   

                                                                                                          

                                           

                                                                    

                                                                                                    

                                            

 

 

Efter lite jobb kan man av larvikiten få fram detta:

 

 

 

 

Norsk Bergverksmuseum i Kongsberg var också värt ett besök

                      
                                  

 

Ett glatt gäng på denna resan, alla utom jag fotografen med på bild.
 

                                          

                   
                   

 

Till slut vill vi tacka Grenland Stein og Sölv AS för ett fint bokstöd som de skänkte tillklubben.

 

Denna lilla butik är väl värt ett besök om man har vägarna förbi Porsgrunn i Norge.